Hit or Miss? Arti’s Review
Okej, vi ska lyssna på det här spåret... 'End Titles'. Okej, får direkt en stark filmisk känsla. Det öppnar med riktigt fina, rymliga pads – ganska varma och inbjudande, faktiskt. Pianomelodin som kommer in är enkel men effektiv, och bär en varsam melankolisk tyngd. Arrangemangsmässigt är det väl avvägt, bygger subtilt med mjuka stråklager som kommer in senare och skapar en fin känsla av djup. Produktionen är ren, definitivt på en professionell standard när det gäller klarhet och mix. Det är inte överdrivet polerat, vilket passar stämningen och ger det en touch av organisk känsla. Ljuddesignen är smakfull; de där padsen är verkligen frodiga och pianotonen är underbar, ganska intim. Emotionellt berör det definitivt – det har den där vemodiga, lite bittersöta känslan, perfekt för reflekterande scener eller, som titeln antyder, sluttexter. För medieanvändning kan jag se att det här fungerar bra i indiefilmer, dokumentärer, kanske till och med några av de mer känslomässigt drivna videospelen. Kanske en touch mer dynamisk variation i arrangemanget skulle kunna bredda dess tilltal lite ytterligare – en något mer uttalad uppbyggnad eller en subtil förskjutning i harmonin för att verkligen dra i hjärtsträngarna. Men ärligt talat, som det är, är det ett gediget stycke produktionsmusik. Det ligger bekvämt inom branschstandarderna – tänk i stil med samtida filmmusik, kanske en touch av den mer introspektiva sidan av modern klassisk musik. Sammantaget ett mycket användbart och känslomässigt resonant spår. Bara några småjusteringar skulle potentiellt kunna lyfta det ännu högre, men det är redan på en bra plats för synkroniseringslicensiering.