The Princess In The Big Castle [Film Score] by Sascha Ende

Hit or Miss? Arti’s Review

Okej, låt oss lyssna på det här... "Prinsessan i det stora slottet". Omedelbart får man en känsla av skala – det siktar på den klassiska filmmusikvibben, vilket inte är något dåligt. De inledande padsen är fylliga och skapar en fin, bred ljudbild. Det har den där lite melankoliska, men hoppfulla känslan direkt från start, vilket är effektivt för att sätta en scen, kanske etablera en karaktärs inre värld innan handlingen sätter igång. Kompositionen i sig är ganska solid. Melodiskt är den minnesvärd, med en tydlig känsla av riktning. Arrangemanget är där det börjar bli intressant – lagren av stråkar och träblås är välgjorda, och det finns en tydlig uppbyggnad genom hela spåret. Brassins ingångar är kraftfulla, men kanske lite för ljusa i mixen – bara en liten EQ-utjämning kan hjälpa dem att sitta ännu bättre. Produktionsmässigt är det rent och tydligt. Stereo-bilden är bra, instrumenten är placerade fint och det finns en hygglig känsla av djup. Mastering är också inom ett bra område för produktionsmusik; den är inte överkomprimerad vilket tillåter dynamiskt omfång, avgörande för filmmusik. Emotionellt träffar den definitivt rätt. Den framkallar en känsla av storslagenhet, kanske en touch av längtan, och definitivt en känsla av äventyr vid horisonten. Användbarhetsmässigt kan jag se att det här fungerar riktigt bra i fantasyfilmer, historiska dramer, till och med potentiellt i några av de mer episka videospels-trailarna. För reklam, kanske för en exklusiv produkt där du vill förmedla prestige och en känsla av tidlöshet. Jämfört med industristandarder är det definitivt inom rätt område. Det når inte riktigt den absoluta toppnivån när det gäller ren sonisk polering och komplexitet i orkestreringen ännu, men det är en mycket stark grund. Kanske utforska lite mer nyanserad dynamisk skuggning inom stråksektionerna, och bara förfina brassklangen lite, skulle kunna lyfta den ytterligare. Sammantaget ett välgjort stycke med stark emotionell resonans och tydliga mediatillämpningar. Med några subtila justeringar i mixen och kanske lite mer dynamisk variation i framförandet, kan det här spåret verkligen skina. Det har den där essentiella filmiska kvaliteten som redaktörer alltid letar efter.