Silent Movie 18 by Sascha Ende

Hit or Miss? Arti’s Review

Okej, låt oss lyssna på det här stycket. Omedelbart är pianot i fokus och skapar en riktigt tydlig, nästan vintage atmosfär. Det finns en tydlig "stumfilms"-vibb – den där mjuka, lite melankoliska valskänslan. Kompositionen i sig är ganska okomplicerad, melodiskt driven och strukturerad på ett sätt som är lätt att följa, vilket faktiskt är en styrka för produktionsmusik. Du vill ha något som kan ligga fint under dialog eller visuella element utan att vara för distraherande, och det här spåret uppnår det. Arrangemanget är sparsamt, främst piano med vad som låter som några mycket subtila, nästan stråkliknande pads under. Det är effektivt för att skapa rymd och ett uns av harmoniskt djup, men jag undrar om inte lite mer textur skulle kunna introduceras senare för att upprätthålla engagemanget genom en längre scen. Produktionsmässigt är pianoljudet rent och tydligt, kanske lite torrt. Lite mer värme eller subtilt reverb kan hjälpa det att kännas lite rikare och mer känslomässigt resonant, särskilt för den här stilen. Med tanke på användbarheten är detta utmärkt material för perioddramer, historiska dokumentärer, allt som behöver en touch av gammaldags charm och mild sorg. Det kan till och med fungera i reklam om du siktar på en sofistikerad, nostalgisk känsla. Jämfört med branschstandarder är det verkligen ett gediget, användbart spår. Det kanske inte tänjer på några gränser ljudmässigt, men det är välgjort inom sin valda stil. För förfining kan man utforska några subtila dynamiska variationer i själva pianospelet, eller kanske lägga till ett mycket delikat sekundärt instrument – kanske en klarinett eller cello – vilket skulle kunna lyfta det ytterligare. Men som det är nu är det ett mycket kompetent och användbart stycke biblioteksmusik.