Silent Movie 87 by Sascha Ende

Hit or Miss? Arti’s Review

Okej, låt oss lyssna på det här spåret. Direkt får jag en tydlig vintage-känsla, vilket är intressant. Instrumentvalen – huvudsakligen piano och vad som låter som xylofon eller liknande mallet-slagverk – lutar definitivt åt det klassiska soundet. Den har en mild, nästan skör kvalitet, vilket skulle kunna fungera riktigt bra för projekt som behöver en touch av nostalgi eller diskret elegans. Kompositionen i sig är ganska enkel och förlitar sig på en upprepande melodisk fras. Harmonierna är okomplicerade, men den enkelheten är en del av dess charm, tycker jag. Produktionsmässigt är det rent och tydligt, men saknar kanske lite djup i de låga frekvenserna; ett subtilt baselement skulle kunna tillföra lite värme. Stereobilden är hyfsad, men skulle kunna breddas något för att skapa en mer omslutande känsla. Emotionellt ligger den definitivt på den lugnare sidan och framkallar en känsla av reflektion eller mild melankoli snarare än ren sorg. För mediaanvändning ser jag att detta fungerar bra i dokumentärer, podcaster eller till och med reklam där ett subtilt, icke-påträngande bakgrundsspår behövs. Tänk historiskt innehåll, reportage eller till och med ett lugnt ögonblick i ett videospel. För att öka användbarheten kan man kanske utforska ett något mer dynamiskt arrangemang – kanske en subtil uppbyggnad eller variation i instrumenteringen – för att bredda dess tilltal. Jämfört med branschstandard för produktionsmusik har den en bra grund, men skulle kunna dra nytta av lite mer putsning i mixen och arrangemanget för att verkligen sticka ut. Sammantaget är det ett charmigt stycke med en tydlig riktning, behöver bara lite extra förfining för att nå sin fulla potential och konkurrera i en professionell biblioteksmiljö. Den har en härlig, pittoresk känsla.