(Deutsche Bahn's) Delayed Trains by Sascha Ende

Grov och energisk punkrockhymn driven av råa gitarriff, drivande trummor och frustrerad manssång. Perfekt för edgy indiespel, rebelliska reklamkampanjer eller innehåll som behöver en dos av urban ångest och rå, autentisk energi. Lo-fi estetik med en rebellisk anda.

(Deutsche Bahn's) Delayed Trains
Grov och energisk punkrockhymn driven av råa gitarriff, drivande trummor och frustrerad manssång. Perfekt för edgy indiespel, rebelliska reklamkampanjer eller innehåll som behöver en dos av urban ångest och rå, autentisk energi. Lo-fi estetik med en rebellisk anda.
00:00 /  03:16
Klicka här
Laden...
  • 00:16 : Song kicks in with full band, energetic and raw.
  • 00:47 : Vocal entry, frustrated and slightly sarcastic tone.
  • 01:27 : I see the faces section, slightly more melodic moment amidst the frustration.
  • 01:58 : Guitar solo/instrumental break, maintaining the raw energy.
  • 02:49 : Outro repetition of Late again, emphasizing the monotonous frustration.
706
13
0
male
Fast

Hit or Miss? Arti’s Review

Det här spåret fångar omedelbart din uppmärksamhet med sin råa energi och oförlåtligt grova ljudbild. Det har en tydlig punkrockanda som pulserar genom ådrorna, påminnande om tidiga indieband som tacklar vardagsfrustrationer med en hälsosam dos av sarkasm. Den drivande rytmsektionen lägger en solid grund, och de distorderade gitarrerna skapar en passande vass och lätt kaotisk atmosfär, vilket, ironiskt nog med tanke på den potentiella titeln, inte nödvändigtvis är något dåligt. Sångleveransen är passionerad och passar den övergripande rebelliska viben, även om det inte är den mest polerade prestationen rent tekniskt. Ur ett produktionsmusikperspektiv har det här stycket en nischappell. Det kommer inte att vara ditt förstahandsval för svepande orkesterpartitur eller delikata pianoballader, men det skapar ett utrymme för projekt som behöver en injektion av rebellisk energi eller ett soundtrack till urban ångest. Tänk indie-videospel med en punkestetik, reklamfilmer som siktar på en rå, autentisk känsla, eller till och med podcastintroduktioner för program som är lite mer konfrontationslystna eller humoristiska. Lo-fi-produktionsstilen, som bidrar till dess karaktär, skulle kunna gynnas av en liten åtstramning i mixen. Trummorna, till exempel, skulle kunna ha lite mer kraft utan att förlora sin råa kant, och gitarrerna skulle kunna skulpteras för att inta sina egna utrymmen mer distinkt. Det finns dock en viss charm i dess lite oslipade natur som inte bör raderas helt, eftersom det är en del av dess unika karaktär. Arrangemanget är ganska okomplicerat, vilket återigen passar punkrockstilen. Det bygger upp energi effektivt och har en tydlig vers-refräng-struktur, vilket gör det enkelt att redigera och loopa för olika medialängder. Kanske skulle utforskandet av en något mer dynamisk brygga kunna tillföra ytterligare ett lager av intresse och förhindra att det känns för repetitivt under längre perioder. Emotionellt väcker det en känsla av frustration, otålighet och kanske till och med svart humor. Det är definitivt inte ett feel-good-spår, men det är ärligt och relaterbart i sin skildring av vardagliga irritationsmoment, vilket kan resonera med publik som upplever liknande känslor. Jämfört med branschstandard för produktionsmusik sticker det här spåret ut för sin distinkta personlighet och råa energi. Även om det kanske inte har den perfekta finishen som vissa kommersiellt orienterade bibliotek har, erbjuder det något annorlunda: autenticitet och en genuin punkrockattityd. För att ytterligare förbättra dess användbarhet, överväg att erbjuda instrumentala versioner, eller till och med "stems" (separata ljudspår), vilket gör det möjligt för redigerare att finjustera mixen och arrangemanget för att passa specifika scener. Sammantaget är detta ett spår med karaktär och potential, särskilt för projekt som söker ett rått, energiskt och lätt rebelliskt ljudlandskap. Med några subtila produktionsjusteringar för att förbättra klarheten och dynamiken kan det bli en värdefull tillgång i ett bibliotek som specialiserar sig på mer vågad och alternativ musik.

Additional Information

LYRICS

[Verse 1]
I’m standing on the platform, freezing in the rain,
Another damn delay, it’s driving me insane!
The clock is ticking, but the train’s never here,
I swear they do it just to mess with my career!

[Pre-Chorus]
I’ve heard the lies, “We’re sorry for the wait,”
But I know the truth, this is my fate!

[Chorus]
Late again! The train’s never on time!
I’m stuck in this loop, losing my mind!
Late again! It’s always the same,
I swear these delays are part of the game!

[Verse 2]
I see the faces, the same ones every day,
Frustration in their eyes, got nothing left to say.
Crowded in like cattle, we’re all feeling trapped,
One more delay, man, I think I’m gonna snap!

[Pre-Chorus]
We’ve all had enough, this system’s a joke,
Our patience is gone, we’re ready to choke!

[Chorus]
Late again! The train’s never on time!
I’m stuck in this loop, losing my mind!
Late again! It’s always the same,
I swear these delays are part of the game!

[Bridge]
I can’t believe it, they call this “on track?”
When I get there, there’s no turning back!
Every excuse, I’ve heard them before,
Next time I’ll just walk out the door!

[Chorus]
Late again! The train’s never on time!
I’m stuck in this loop, losing my mind!
Late again! It’s always the same,
I swear these delays are part of the game!

[Outro]
Late again! Late again!
Sick of these delays, where does it end?
Late again! Late again!
When will the train show up, my friend?
Generöst sponsrat av
Mobilapp.io - Digitala tjänster för bilhandlare
© 2025 | Skapad med mycket av Sascha Ende | Kontakt / Impressum | Integritetspolicy | US