Story Of A Rose by Sascha Ende

Hit or Miss? Arti’s Review

Okej, låt oss lyssna på det här spåret. Första intrycket är ganska trevligt – det har en tydlig filmisk känsla, en mjuk, melankolisk stämning som drar in dig ganska snabbt. Pianot är det tydliga navet, och melodin är enkel men effektiv, väldigt mycket i den reflekterande, lite sorgsna stilen. Harmoniskt håller det sig ganska säkert, vilket är bra för den här stilen, vilket tillåter känslorna att komma fram utan att vara för distraherande. Arrangemanget är smart, det byggs gradvis upp och lägger till lager av mjuka pads och subtila stråkar för att skapa en fin känsla av djup och atmosfär. Produktionsmässigt är det rent och tydligt, mixen är balanserad, och det finns en behaglig rymd tack vare väl avvägt reverb. Ljudmässigt är padsen varma och omslutande, och pianotonen är fint intim. Mastringen är anständig, men kanske kunde lite mer bredd i stereobilden totalt sett förstärka den filmiska känslan ytterligare. När det gäller känslomässig påverkan landar det definitivt i det melankoliska, drömska utrymmet. Det känns som att det skulle kunna fungera bra för scener som behöver en touch av sorg eller eftertanke, kanske i ett drama, ett gripande ögonblick i en dokumentär eller till och med en tankeväckande reklamfilm. De eteriska kvinnliga sången som kommer in senare är en fin touch och lägger till ytterligare ett lager av känslor utan att vara överväldigande – de smälter väl in i texturen. Jämfört med branschstandarder har den verkligen en professionell kvalitet. För att verkligen lyfta den skulle jag föreslå att experimentera med lite rikare ljuddesign för pads och stråkar, kanske lägga till några subtila, utvecklande texturer i bakgrunden för att hålla det intressant vid upprepade lyssningar. Dessutom kan utforskning av lite mer dynamiskt omfång i mixen hjälpa trummorna, när de kommer in, att ha lite mer effekt och driv utan att offra den övergripande mjukheten. Kanske bara en touch mer lågfrekvent närvaro i mastringen också, bara för att ge den lite mer tyngd och fyllighet. Men totalt sett är det ett gediget, känslomässigt resonerande spår med god användbarhet för olika mediaprojekt, särskilt allt som behöver en touch av öm sorg eller drömsk atmosfär. Det har potential, definitivt en bra utgångspunkt.