Silent Movie 105 by Sascha Ende

Hit or Miss? Arti’s Review

Okej, låt oss lyssna på det här... 'Silent Movie 105'. Redan från början är titeln ganska avslöjande, eller hur? Och ja, ljudmässigt landar det definitivt i det området. Vi har en tydlig vintage-vibb, främst driven av vad som låter som en dämpad trumpet eller kornett – väldigt karaktäristiskt för tidiga filmmusik. Melodin är ganska fängslande och har en lekfull, nästan nyckfull kvalitet, men det finns också en touch av underliggande melankoli, vilket faktiskt är ganska effektivt. Den är inte överdrivet sockersöt, vilket är ett plus. Arrangemanget är ganska enkelt – piano ger tydligt den harmoniska grunden, och det finns några subtila rytmiska element som håller igång saker utan att vara påträngande. Produktionsmässigt låter det medvetet lite lo-fi, vilket återigen passar stilen perfekt. Mixen är anständig; trumpeten sitter fint i förgrunden, och pianot stöder utan att överrösta. Jag skulle inte säga att det siktar på ett perfekt, modernt ljud, men det är helt poängen här. För användbarhet kan jag se att detta fungerar riktigt bra i projekt som behöver den klassiska, lätt komiska eller försiktigt sentimentala stumfilmsatmosfären. Tänk animation, historiska dokumentärer, kanske till och med en knasig reklamkampanj som satsar på en retrovinkel. När det gäller industristandard kommer det inte att imponera på någon med spjutspetsproduktion, men det är väl utfört för vad det är. Det fångar den avsedda stilen autentiskt. Kanske lite mer harmonisk komplexitet eller variation i arrangemanget skulle kunna lyfta det ytterligare, vilket hindrar det från att bli för repetitivt under längre sekvenser. Kanske en kort bryggsektion eller en liten texturförändring för att bibehålla lyssnarens intresse. Men totalt sett är det ett gediget, välgjort stycke som gör exakt vad det ska. Det är charmigt, stämningsfullt och definitivt användbart. Med lite mer dynamisk variation i arrangemanget kan det verkligen glänsa. En bra grund att bygga vidare på, helt klart.