New Turn by Sascha Ende

Hit or Miss? Arti’s Review

Okej, låt oss dyka ner i det här spåret. Första intrycket är definitivt atmosfäriskt, lutande mot det moderna filmiska elektroniska ljudlandskapet. Det har en fin, rymlig kvalitet direkt från början med dessa utvecklande synth pads. Själva produktionen är ren; mixningen är relativt balanserad, vilket tillåter kärnelementen att andas. Jag uppskattar den gradvisa uppbyggnaden – den undviker att vara för påträngande och låter stämningen utvecklas organiskt, vilket är avgörande för biblioteksmusik. De rytmiska elementen, när de kommer in, ger ett subtilt driv, inte överväldigande men definitivt för saker framåt.

Kompositionsmässigt är den strukturellt ganska enkel, och förlitar sig mer på textuell och ljudmässig utveckling än komplexa harmoniska skift. Melodin, om man kan kalla det så, är mer antydd än explicit uttalad, vilket fungerar till dess fördel för bakgrundsanvändning. För produktionsmusik är detta ofta en styrka eftersom det undviker att distrahera från visuella element eller berättarröster. Ljuddesignen är anständig – synth-klangerna är samtida, och det finns en känsla av bredd och djup i stereofältet. Det finns dock utrymme att driva ljuddesignen längre. Att experimentera med mer invecklade lager, kanske några subtila granulära texturer eller mer uttalade utvecklande effekter, skulle kunna lyfta det.

Emotionellt landar den i ett utrymme som är spännande och lite spänt, men också bär på en antydan till optimism, kanske till och med hopp. Detta gör den ganska mångsidig. Jag kan se den fungera bra i teknikreklam, företagsfilmer som behöver en modern touch, eller till och med som en understrykning i ett drama där du behöver bygga upp förväntan utan att vara öppet aggressiv. För spel kan den vara utmärkt för menyer eller utforskande sekvenser. Podcasts som fokuserar på teknik, framtida trender eller till och med mysterier kan också tycka att detta är användbart.

Jämfört med industristandard sitter den bekvämt i den professionella zonen. Den är välproducerad och funktionell. För att verkligen skjuta upp den till toppskiktet skulle jag föreslå att fokusera på att lägga till mer unika ljudelement – tänk på artister som Ólafur Arnalds eller till och med tidiga Tycho när det gäller texturdjup och subtila ljudmässiga krångligheter. Kanske kan en touch mer lågfrekvent vikt också gynna spåret, vilket ger det en något mer jordad känsla. Små justeringar i mastringen kan också förbättra den övergripande punchen och tydligheten. Men överlag är det ett gediget stycke produktionsmusik med god användbarhet och en modern atmosfär. Med lite mer förfining i ljuddesignen och mastringsstadiet kan detta verkligen lysa och hitta placeringar i olika medieprojekt.