Two Turntables And A Microphone (instrumental) by Sascha Ende

Hit or Miss? Arti’s Review

Okej, låt oss dyka ner i det här instrumentala stycket. Första intrycket är definitivt chill, en vibe som lutar kraftigt mot den lo-fi, nästan vintage hiphop-estetiken. Det har ett avslappnat groove, byggt runt en enkel men effektiv trummaskinsbeat och en ganska smidig basgång som förankrar saker snyggt. Synth-padsen gör mycket av grovjobbet när det gäller melodi och atmosfär och skapar en varm, något melankolisk känsla. Produktionsmässigt ligger det på en anständig nivå, men det finns utrymme att knuffa det närmare det polerade, branschnivå-soundet vi alltid jagar. Mixen är rimligt balanserad, men kanske lite mer klarhet och definition i bottenregistret skulle verkligen kunna få basgången att poppa utan att grumla den övergripande bilden. Tänk på subtila EQ-justeringar för att skapa utrymme för varje element.

Arrangemangsmässigt är det enkelt, vilket inte nödvändigtvis är dåligt för produktionsmusik – enkelhet kan vara en verklig tillgång för användbarhet. Den etablerar sin vibe tidigt och upprätthåller den konsekvent genomgående, vilket gör den pålitlig för att upprätthålla ett konsekvent humör i media. För applikationer kan jag direkt se detta fungera bra i podcasts, särskilt för intron, outron eller bakgrundsmusik under samtal. Den har också potential för livsstilsinnehåll, kanske urbana scener, modeinslag eller till och med chill gaming-streams. För reklam kan det vara lite för avslappnat för högintensiva inslag, men för något mer diskret, tänk kaffemärken eller avslappnade teknikdemonstrationer, kan det passa bra.

För att höja det ytterligare kan det vara fördelaktigt att utforska några subtila dynamiska variationer. Kanske en försiktig uppbyggnad till mittenpartiet, eller en något mer uttalad nedbrytning för att skapa lite mer kontrast. Ljudmässigt kan experiment med några varmare, kanske till och med lite mättade toner på padsen förstärka den vintage känslan. Att lägga till lite mycket subtil textur, som vinylknaster eller bandbrus, om det inte redan finns där, kan också förstärka den lo-fi karaktären. Jämfört med branschstandarder har det en solid grund och en distinkt vibe. Det når inte riktigt den högsta nivån när det gäller produktionsglans ännu, men med lite förfining i mixen och kanske några subtila arrangemangstouch, kan det här spåret verkligen skina och bli en mycket användbar tillgång i vilket musikbibliotek som helst. Det har karaktär, det har en stämning och med lite mer polering har det verklig potential.