HANDGJORD
Are you scared yet (feat. Admiral Bob)
02.02.2019
Grov indie rock med drivande trummor, distorterade gitarrer och en spänd manlig sång. Skapar en rå, energisk och lätt hotfull atmosfär lämplig för kriminaldramer, vågad reklam eller fartfyllda spelsekvenser.
00:00 / 03:07
Klicka här
Laden...
- 00:00 : Intro starts with a distinctive, slightly moody guitar lick with delay/reverb, setting a blues-rock tone.
- 00:19 : Full band enters with driving drums and bass; male vocals begin, establishing the core rock groove.
- 00:40 : Chorus section begins with the hook lyric "Are you scared yet?", intensity lifts.
- 01:00 : Brief instrumental break featuring a bluesy guitar fill.
- 01:40 : Second chorus entry, reinforcing the main theme and energy.
- 02:00 : Guitar solo section begins, showcasing more prominent lead guitar work.
- 02:21 : Bridge section - slight shift in vocal melody and lyrical content, building towards final chorus.
- 02:41 : Final chorus push, driving energy maintained towards the conclusion.
- 03:01 : Abrupt ending with a final sustained chord/hit.
11.5k
373
4
male
moderate
Okej, låt oss prata om "Are you scared yet (feat. Admiral Bob)". Ur ett produktionsbiblioteksperspektiv ger detta spår en specifik, potent smak. Den landar rakt i indie rock/blues-rock-territoriet, kännetecknat av sin lätt smutsiga, råa energi. Kärninstrumenteringen – drivande trummor, en solid basgång som håller nere botten, framträdande distade elgitarrer och en rättfram manlig sång – skapar en omedelbar känsla av framåtrörelse och spänning.
Produktionen känns autentisk och opolerad på ett medvetet sätt, och undviker överdriven glans vilket faktiskt fungerar till dess fördel för vissa applikationer. Tänk indie-filmer som behöver en touch av realism, smutsiga kriminaldramaunderscores eller till och med reklamfilmer som siktar på en mer edgy, mindre mainstream-vibe. Mixen ger tillräckligt med utrymme till varje element; trummorna slår igenom fint, gitarrerna har närvaro utan att helt överväldiga spåret och sången sitter tydligt framme och levererar det lätt olycksbådande, frågande tema som titeln antyder.
Dess styrka ligger i dess fokuserade stämning. Det finns en underström av obehag blandat med en drivande kraft. Detta är inte bakgrundsmusik designad för att försvinna; den har karaktär och kräver en viss uppmärksamhet. Gitararbetet, som innehåller både rytmiskt tuggande och mer melodiska, bluesinfluerade fyllningar och solon, ger textur och förstärker stämningen. Vers-refräng-strukturen är okomplicerad och effektiv, vilket ger förutsägbara energiskift som är lätta för redigerare att arbeta med. Du har tydliga dynamiska lyft in i refrängsektionerna som kan punktuera scenbyten eller emotionella beats.
Var skulle detta lysa? Det är en naturlig passform för scener som skildrar spänning, konfrontation eller kanske en ensam nattkörning genom en stad. Tänk öppningsscener för en neo-noir-serie, underscore för ett montage som visar en karaktärs nedstigning i trubbel eller till och med bakgrundsmusik i en sunkig barscen. För reklam kan det fungera för lastbilsreklam, arbetsklädesmärken eller något som försöker projicera tuffhet och motståndskraft. I spel kan det passa körsekvenser, meny musik för en grym actiontitel eller level underscore där en känsla av ihållande, låg hotnivå behövs.
Även om den kanske inte har den ultra-polerade glansen som vissa high-end cinematiska signaler har, så *är* dess råhet dess säljargument. Den känns jordnära, äkta och bär på en distinkt attityd. Det är ett solidt stycke genrespecifik produktionsmusik med tydlig användbarhet för projekt som behöver den drivande, lite mörka, rockinfuserade energin. Definitivt en användbar tillgång för specifika stämningar och scenarier.
Produktionen känns autentisk och opolerad på ett medvetet sätt, och undviker överdriven glans vilket faktiskt fungerar till dess fördel för vissa applikationer. Tänk indie-filmer som behöver en touch av realism, smutsiga kriminaldramaunderscores eller till och med reklamfilmer som siktar på en mer edgy, mindre mainstream-vibe. Mixen ger tillräckligt med utrymme till varje element; trummorna slår igenom fint, gitarrerna har närvaro utan att helt överväldiga spåret och sången sitter tydligt framme och levererar det lätt olycksbådande, frågande tema som titeln antyder.
Dess styrka ligger i dess fokuserade stämning. Det finns en underström av obehag blandat med en drivande kraft. Detta är inte bakgrundsmusik designad för att försvinna; den har karaktär och kräver en viss uppmärksamhet. Gitararbetet, som innehåller både rytmiskt tuggande och mer melodiska, bluesinfluerade fyllningar och solon, ger textur och förstärker stämningen. Vers-refräng-strukturen är okomplicerad och effektiv, vilket ger förutsägbara energiskift som är lätta för redigerare att arbeta med. Du har tydliga dynamiska lyft in i refrängsektionerna som kan punktuera scenbyten eller emotionella beats.
Var skulle detta lysa? Det är en naturlig passform för scener som skildrar spänning, konfrontation eller kanske en ensam nattkörning genom en stad. Tänk öppningsscener för en neo-noir-serie, underscore för ett montage som visar en karaktärs nedstigning i trubbel eller till och med bakgrundsmusik i en sunkig barscen. För reklam kan det fungera för lastbilsreklam, arbetsklädesmärken eller något som försöker projicera tuffhet och motståndskraft. I spel kan det passa körsekvenser, meny musik för en grym actiontitel eller level underscore där en känsla av ihållande, låg hotnivå behövs.
Även om den kanske inte har den ultra-polerade glansen som vissa high-end cinematiska signaler har, så *är* dess råhet dess säljargument. Den känns jordnära, äkta och bär på en distinkt attityd. Det är ett solidt stycke genrespecifik produktionsmusik med tydlig användbarhet för projekt som behöver den drivande, lite mörka, rockinfuserade energin. Definitivt en användbar tillgång för specifika stämningar och scenarier.
