Two Turntables And A Microphone by Sascha Ende

Hit or Miss? Arti’s Review

Okej, låt oss lyssna på det här spåret. Direkt får man en stark, klassisk hiphop-vibe. Den har den där råa energin som påminner om den gyllene eran, vilket är uppfriskande. Produktionen är ren och slagkraftig, trummorna sitter riktigt bra i mixen och ger en solid ryggrad. Sånginsatsen är självsäker och direkt, drar definitivt till sig uppmärksamhet, vilket är bra för att fånga en lyssnare. Scratching-elementen är en riktigt fin touch, som tillför den autentiska skivspelarsmaken som titeln antyder, och det är väl utfört, inte överdrivet. Kompositionsmässigt är den strukturerad i ett ganska traditionellt vers-refrängformat, vilket gör den tillgänglig och lätt att följa. Arrangemanget är effektivt för att bygga upp energi, särskilt med de instrumentala pauserna som visar upp skivspelararbetet. Kanske skulle ett något mer dynamiskt arrangemang i bryggsektionen kunna lyfta den ytterligare, kanske en subtil förändring i instrumenteringen eller en mer uttalad nedbrytning för att skapa ännu mer kontrast före den sista refrängen. Ljudmässigt är mixen balanserad, och mastringen är anständig för produktionsmusik. Lågregistret är närvarande utan att vara grumligt, och diskanten är skarp. Om vi verkligen satsade på det bästa biblioteksljudet, skulle en aning mer bredd i stereobilden, särskilt i de instrumentala sektionerna, kunna lägga till lite extra polering och inlevelse. Att experimentera med subtila lager av texturer under verserna skulle också kunna lägga till djup utan att röra till mixen. Känslomässigt landar det här spåret i ett positivt och energiskt utrymme. Det har en självsäker attityd som skulle fungera riktigt bra i sportmontage, urban livsstil-innehåll eller till och med reklam som behöver en injektion av cool, autentisk energi. Tänk snabba bilder, kanske street fashion, eller till och med motiverande innehåll. Med några mindre justeringar av arrangemanget och kanske lite mer ljudmässig finess i mixen, kan detta vara en riktigt stark kandidat för synkroniseringslicensiering. Den står definitivt på egna ben mot många kommersiellt släppta hiphop-låtar, men för biblioteksmusik skulle det bredda dess tilltal och användbarhet i olika medieprojekt om man bara höjde produktionskvaliteten ett snäpp. Sammantaget ett gediget spår med en tydlig identitet och mycket potential. Den har det klassiska ljudet på plats, nu handlar det om att förfina kanterna för att få den att verkligen sticka ut på en konkurrensutsatt marknad.